I'm on my way!

Så satt man då återigen på nattåget mot Umeå/Luleå. Väskan är tryggt placerad på hyllan, skorna är av och det har börjat mörkna mer och mer utanför fönstret. Jag steg just på i Herrljunga och såg sista glimten av mitt Västergötland svischa förbi. Vemodigt! Men det är ju trots allt bara två veckor innan jag flyger hem på påsklov. Så jag ska inte klaga. Jag får snart se älsklingen, min familj och mina vänner igen!
Positivt nu, Ida! Positivt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback